Du går över den glömda ängen. Där bara dom glömda minerna finns. Där kärlek och vänskap är overkligt!


Ligger och blundar, vill inte öppna ögonen. För när jag gör det så vet jag att det är i Kållered jag vaknar upp... Kniper ihop ögonlocken och inbillar mig för en sekund eller två att jag är där med dig.
I drömmen var jag lycklig. I drömmen kunde jag skratta och le utan en klump i magen.
Vi skrattade tillsammans, vi grät tillsammans, vi levde tillsammans!
Vi tog dagen som den kom, tillsammans var vi starka!
Ingenting var omöjligt, det var vi! Det var vi två mot världen!
Vi var kärlek, vi var vänskap! Vi var obeskrivlig lycka.
För ett litet ögonblick så var jag tillbaka just där och då.
Sen öppnade jag ögonen och allt var borta.
Tillbaka till den grå himlen!