Gammalt blogginlägg
Hittade ett gammalt blogginlägg som jag skrev för ungefär ett år sedan.
Just nu känner jag exakt samma sak igen! Därför lägger jag upp det en gång till...
"Det känns som att jag står i ett vägskäl och kan inte välja vilket håll jag ska gå. För vilket håll jag än väljer så kommer jag hamna fel :(
Jag saknar tiden från förr, när det kändes som att inga problem existerade... Nu är allt problem på ett eller annat sätt! Jag känner mig så fruktansvärt ensam, även om jag vet att jag har mina underbara vänner (tack), å delvis min familj.
Jag försöker förtränga känslan men den dyker upp igen gång på gång! Livet rinner ur mina händer och jag kan inte göra något åt det. Jag känner mig så jävla maktlös och borkommen! Tänker på alla underbara vackra stunder från förr. Som när man var liten och trodde på tomten, gamla nästan glömda vänner, jag å sofia i somras, tiden med luvan, och alla underbara killar som man på något sätt haft kontakt med, om så för en kort stund! Varför kan man inte stanna i dessa stunderna? Innan tiden går och man hinner längta tillbaka så förfärligt?
Varför blir man så olycklig av så lyckliga minnen?"
Just nu känner jag exakt samma sak igen! Därför lägger jag upp det en gång till...
"Det känns som att jag står i ett vägskäl och kan inte välja vilket håll jag ska gå. För vilket håll jag än väljer så kommer jag hamna fel :(
Jag saknar tiden från förr, när det kändes som att inga problem existerade... Nu är allt problem på ett eller annat sätt! Jag känner mig så fruktansvärt ensam, även om jag vet att jag har mina underbara vänner (tack), å delvis min familj.
Jag försöker förtränga känslan men den dyker upp igen gång på gång! Livet rinner ur mina händer och jag kan inte göra något åt det. Jag känner mig så jävla maktlös och borkommen! Tänker på alla underbara vackra stunder från förr. Som när man var liten och trodde på tomten, gamla nästan glömda vänner, jag å sofia i somras, tiden med luvan, och alla underbara killar som man på något sätt haft kontakt med, om så för en kort stund! Varför kan man inte stanna i dessa stunderna? Innan tiden går och man hinner längta tillbaka så förfärligt?
Varför blir man så olycklig av så lyckliga minnen?"
Kommentarer
Trackback
