Varför försvinner alltid de personer som betyder mkt för mig?
Personer man trodde skulle finnas där hela livet. Vänskap man trodde var något utöver det vanliga?
Jag är så trött på att bli sviken och sårad. Att bli lämnad ensam kvar...
Är det mig det är fel på? Gör jag något som driver iväg dom? Jag vet inte...
Jag hatar er för att ni lämnar mig ovetande, jag hatar er!

"du är värd att må bra Jennifer, när du kmr hem från frankrike ska vi ses.. jag finns alltid här för dig.... bla bla bla"
YEAH right... Och sen försvann du? Död? Borta med vinden?
Jag trodde du var one of a kind, men så fel jag hade. Du var bara en i mängden, du är som alla andra.
Dina ord, dom värmde. Nu sårar dom mer än en kniv i hjärtat...
Damn you!