Ja må hon leva ut i hundrade år... Usch nej! Hundra år? Jag får rysningar! Jag HATAR att fylla år.
Inte själva dagen i sig för den kan ofta vara ganska mysig. Men att veta att åren går utan att man egentligen har kommit någonstans i livet. Jag blir som sagt 23 idag, jag bor ensam med min hund och katt i en etta i Sorunda. Jag lever ett typiskt "ungkarlsliv" med pizza var och varannan dag. Men om man kollar på många av mina bardomsvänner som är i min ålder så har dom bildat en familj med barn, sambo osv.
Känns så konstigt för jag känner mig inte ens redo för att tänka på ett sånt liv ännu. Jag vill leva mitt eget liv, innan jag ska behöva leva ett liv tillsammans med någon annan.

Men kan inte hjälpa att det här med åldern gör mig stressad, men jag försöker intala mig själv att det inte är något att stressa över. Jag har själv valt och leva såhär, jag har själv valt det här yrket, den här livsstilen. Och jag är nöjd med mina val.
Det andra får komma när det kommer, när jag är redo att lämna det livet jag lever nu!

Efter en härlig sovmorgon och en god frukost är jag snart redo att bege mig till dom som betyder mest för mig, mina älskade hästar på jobbet!

/Jen (har alltid sagt att livet är slut vid 27, men är beredd och ändra den åldern lite. Jag är ju snart där och har inte ens börjat leva mitt liv ännu)