Tanken slog mig idag, den är skrämmande. Personer förändras... Till både det bättre och det sämre.
Folk man trodde kände förändras och blir någon helt annan. Man kände dom helt enkelt inte in på djupet.
Och det gör mig ledsen. Jag känner mig så lurad. All denna falskhet som finns runt omkring oss är hemsk. Jag hatar den!


Förövrigt så lever jag. Har haft en rejäl bloggpaus... Igen... Men jag får helt enkelt acceptera att ibland vill jag blogga och ibland inte. Jag orkar inte ha något krav att jag måste.
Jag har ju trots allt bloggen för min egna skull... För att jag ska kunna skriva av mig alla mina tankar som snurrar runt i huvudet.
Så bloggandet kommer ske lite sådär lagom oregelbundet.

Jag lite halvt nere just för tillfället, delvis pga det jag påbörjade det här inlägget med och delvis för att jag inte riktigt vet var jag står i livet. Vad jag än gör och vem jag än träffar så slutar det alltid med att jag sitter och skriver det här inlägget. Att jag ens tillåter mig själv att hamna här, i den här situationen tillsammans med ett känslomässigt kaos.
Uppenbarligen så verkar folk tycka att det är okej att spela ett spel med mig och jag är alltid korkad nog och gå på det. Jag är för godtrogen... Inte kan det hända mig ännu en gång? Men vet ni vad? Pang boom, slap in the face Jen... Din uppgift här i livet är att vara någons leksak, tidsfördriv whatever you want to call it... För förr eller senare lyckas du stöta bort dom...eller så hittar dom någon som är mer intressant. Och där står du, med ditt känslomässiga kaos och vill inget annat än att dra ett skallskott på dig själv...

Hej ångest, du är så välkommen så!