Dag 06
Usch vilken hemsk fråga om man tänker efter.
Men iaf, om det här vore min sista dag så skulle jag helt enkelt valt och spendera den med de som betyder mest. Vänner, familj och djur...
Intressantare än så är jag inte :)
Dag 5
Vad är kärlek?
Oj... Ja, vad är egentligen kärlek?
Som jag ser det så kan kärlek defineras på olika sätt. Kärlek till en käresta, kärlek till sin familj, kärlek till sina vänner, kärlek till sina djur och så vidare. Så olika sorters kärlek men ändå så lika. För all kärlek grundas ju egentligen på samma sak, att man inte kan tänka sig ett liv utan den/det.
För enligt mig så är det det kärlek handlar om, att man inte kan leva utan varandra. Att om man är utan personen/djuret/vännen så känns livet inte riktigt lika meningsfullt.
Kärlek är något oerhört fint och vi borde ta vara på det bättre. Men vi människor är så oerhört bortskämda med all kärlek runt omkring oss.
Men älskade vänner, stanna upp, fundera, uppskatta och njut av de fina människor och djur du har runt dig.
Släng iväg ett sms till en saknad vän, ring mamma, skicka ett vykort till mormor och morfar, ge hästen en xtra morot.
Något så simpelt kan göra en annan så himla glad. Och det är väl det vi vill att våra nära och kära ska vara?
Just glada.
Kärlek handlar om glädje, glädje över att vi har varandra!
Vad säger ni? Vad anser ni att kärlek är? släng iväg en kommentar...
Kärlek som denna är något jag värdesätter högre än molnen!
Djur är fantastiska...
Jen hissar
STOR hiss till tv programmet Sofias änglar ( http://kanal5.se/sofiasanglar ) som hade premiär på kanal 5 ikväll.
Jag blir så berörd av att det finns folk som verkligen vill hjälpa familjer som har det svårt...
Programmet ikväll berörde mig till den grad att det till och med kom lite tårar. Jag gillar sånna program.
Så jag kan varmt rekommendera programmet till er som har missat det.
Tisdagar, kanal 5, kl 20.00
Dag 04
Vad bjuder jag på för mat?
Jag bjuder inte allt för ofta på mat. Och jag äter sällan hemmalagad mat... Blir mkt smörgåsar och snabbmat med det "no-time-to-rest" liv jag lever.
Men, om jag mot förmodan skulle laga mat, så blir det oftast någon slags pastarätt då jag är ett BIG pasta fan.
Skulle kunna leva på det i resten av mitt liv.
Min pastagratäng är en klassiker, den är älskad av många inklusive mig själv. Men även min pastasås på bacon, grädde, champinjoner och pressad vitlök är en av mina favoriter. MUMS!
Tatuering
Den värdefullaste jag har sitter förevigt på min skuldra!
Jag älskar't!
Bilden som är grund för tatueringen med lite ändringar då förstås!
Galet sugen på att gadda mig igen snart... Om jag ändå vore miljonär!....
Beroende
Varje dag startas alltid på samma sätt... Med en cigg och en redbull <3
Monday, bloody monday!
Måndagar är och kommer alltid att vara veckans sämsta dag och det enda positiva med måndagar är att det är en hel vecka kvar till nästa gång den infinner sig.
BC fest i november 2010. Tema rött
En galet bra kväll.
Dag 03
Vill inte hänga ut mina föräldrar i bloggen allt för mycket.
Men har världens bästa mamma som heter Marit och pappa heter Morgan.
Mamma är min idol. Hon är den starkaste människan jag känner och jag är imonerad över hur hon har lyckats få våra liv att gå ihop.
Hon har alltid satt oss barn i första hand och sig själv i andra hand. Hon har jobbat röven av sig för att vi ska få det vi velat ha. Och jag är så tacksam över det. En vacker dag ska jag betala tillbaka, på ett eller annat sätt!
Jag värdesätter mina mamma högre än molnen och jag älskar henne innerligt.
Pappa är en ganska svår filur. Flyttade ifrån honom när vi flyttade ner till kungsbacka när jag var runt 7-8år, så har därmed inte heller lika starka band till honom som till mamma.
Men även han har hjälpt mig så gott han har kunnat, kört mig och mina hästar på tävlingar land och rike runt osv.. Och det är jag tacksam för!
Jag älskar honom, trots att vi bråkar för jämnan. Han är trots allt min pappa...
<3
Spenderade min födelsedag med en tryckvagnstur med den som betyder allra mest!
Amaru Boko <3
Dag 02
Min första kärlek
Nu räknar jag inte med alla små förälskelser i låg och mellanstadiet.
Utan min första kärlek var Tobias Larsson.
Killen som skulle lära mig allt vad kärlek var.. Glädje, skratt, tårar, sorg, svek.
Vi blev tillsammans den 30/12-2002 och var tillsammans i över 3 år.
Förutom att han var min stora kärlek, så var han även min bästa vän. Min stöttepelare i livet.
Vi kunde prata om allt, vi kunde skratta tillsammans, vi kunde gråta tillsammans.
Vi tog oss igenom så mycket tillsammans, roliga men även en hel del jobbiga saker.
Vi grälade, vi skrek, vi surade.
Men när jag tänker tillbaka på våran tid så är det inte det negativa jag minns. För bakom de negativa sakerna så lyste det alltid igenom, vår kärlek till varandra! Det var den som höll oss ihop.
Men det var även den som förde oss isär. Vi vart instängda i varandra. Ingen av oss kunde utvecklas som personer.
Så hur jobbigt det än var så var någon av oss tvungen att ta steget. Det blev jag. Jag fick bryta våran relation och det var utan tvekan det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Att lämna någon som man älskade så förfärligt mycket, men som man visste att man var tvungen att lämna för sitt eget bästa. Det mina vänner, det är svårt....
Nu efter många år kan jag ibland komma på mig själv med att tänka på hur mitt liv skulle ha sett ut om jag inte valt den vägen. Visst saknar jag oss och det vi hade ibland, men jag ångrar inte att jag valde att lämna honom. Man måste trots allt alltid sätta sig själv i första hand.
Nu är vi väldigt bra vänner och jag älskar honom fortfarande lika mycket. Och jag vet att han alltid kommer finnas där för mig, i vått och torrt. En vän för livet. <3
Jen & Tobbe flummar för x antal år sen!
Ja må hon leva, ja må hon leva..
Inte själva dagen i sig för den kan ofta vara ganska mysig. Men att veta att åren går utan att man egentligen har kommit någonstans i livet. Jag blir som sagt 23 idag, jag bor ensam med min hund och katt i en etta i Sorunda. Jag lever ett typiskt "ungkarlsliv" med pizza var och varannan dag. Men om man kollar på många av mina bardomsvänner som är i min ålder så har dom bildat en familj med barn, sambo osv.
Känns så konstigt för jag känner mig inte ens redo för att tänka på ett sånt liv ännu. Jag vill leva mitt eget liv, innan jag ska behöva leva ett liv tillsammans med någon annan.
Men kan inte hjälpa att det här med åldern gör mig stressad, men jag försöker intala mig själv att det inte är något att stressa över. Jag har själv valt och leva såhär, jag har själv valt det här yrket, den här livsstilen. Och jag är nöjd med mina val.
Det andra får komma när det kommer, när jag är redo att lämna det livet jag lever nu!
Efter en härlig sovmorgon och en god frukost är jag snart redo att bege mig till dom som betyder mest för mig, mina älskade hästar på jobbet!
/Jen (har alltid sagt att livet är slut vid 27, men är beredd och ändra den åldern lite. Jag är ju snart där och har inte ens börjat leva mitt liv ännu)
Dag 01
Presentera mig själv
Anna Jennifer Helena Nilsson, även kallad Jen... Eller Jenfa i familjen. 22 år gammal, 23 imorgon.
Född och uppvuxen i sthlm, men flyttade till ner till kungsbacka när jag var typ 8 (?)år.
Och där bodde jag med mamma tills juni 2009. Det var då mitt liv förändrades, jag behövde bli vuxen. På riktigt.
Fick jobb några mil utanför sthlm. Så det var bara och packa sina grejer och bege sig upp mot min födelsestad.
Flytten är det bästa, men även det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Hela grejen i sig är ett stort äventyr men även ett stort prov för mig som person. Jag kände ingen här, ingen jag kunde luta mig tillbaka på. Jag var tvungen och lämna min familj och mina vänner. För trots att det finns telefon och internet så kan det inte väga upp att träffas och prata irl. Jag var tvungen att bli självständig.
Jag ångrar inte mitt val, jag trivs. Jag älskar mitt jobb, jag älskar mina hästar och jag älskar alla mina nyfunna vänner. Men jag ska inte ljuga, vissa dagar längtar jag hem (för jag kallar fortfarande gbg för hem) oerhört mkt. Men aldrig så mkt så jag skulle vilja ge upp hela mitt "liv" här.
Jag arbetar som hästskötare åt travtränaren Timo Nurmos.
Hästtokig tjej, har alltid varit och kommer alltid och vara. Trav, ridning, allt som har med hästar och göra.
Alla djur ligger mig för övrigt varmt om hjärtat, skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan djur.
Jag är en envis, känslosam och ärlig person. En tjej med starka åsikter och som ofta pratar innan hon tänker. Vilket har kostat mig dyrt genom årens lopp! Men det har även gett mig skinn på näsan...
Ja, det där var väl ändå en del av mig... Hade kunnat skriva hur mkt som helst, men då blir det tråkig läsning så jag skippar det.
Jen & Michaela
30 dagar
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödsynder
Det här kan ni vänta er från mig i 30 dagar!
Back on track
Ja som ni ser så är jag tillbaka... Efter mycket velande fram och tillbaka och påtryckningar från en del vänner.
Har fixat lite snabbt med designen, inget jag är nöjd med överhuvudtaget men det får duga till jag får tid och ork att fixa till det ordentligt.
Valde även att behålla min gamla blogg och inte radera de gamla inläggen. Varför? Av den enkla anledningen att inget av de "namnen" jag ville använda mig av var tillgängliga ochatt jag ibland vill gå tillbaka och läsa, minnas, skratta och kanske även grina lite till de gamla inläggen.
Jag säger redan nu att allt jag skriver är alltid mina egna tankar, åsikter och känsor. Och har jag en dålig dag så kan det verka som att jag är deppigare och ledsnare än vad jag egentligen är (Så mamma, du behöver inte ringa varenda gång jag verkar nere :D <3 )
Så nu är målet att kunna uppdatera alla er där hemma i gbg om livet här uppe i sthlm...
Ska försöka hinna med att slänga in minst ett inlägg per dag, men känner jag mig själv rätt så kommer det att variera.
Men det känns ändå bra och vara tillbaka, jag har saknat bloggandet. Det ger mig ett lugn på något wierd sätt.
Ska fixa ihop ett inlägg om hur livet ser ut just nu senare ikväll... Nu är det dax för en dusch.
/Jen
