Min första kärlek

Nu räknar jag inte med alla små förälskelser i låg och mellanstadiet.
Utan min första kärlek var Tobias Larsson.
Killen som skulle lära mig allt vad kärlek var.. Glädje, skratt, tårar, sorg, svek.
Vi blev tillsammans den 30/12-2002 och var tillsammans i över 3 år.
Förutom att han var min stora kärlek, så var han även min bästa vän. Min stöttepelare i livet.
Vi kunde prata om allt, vi kunde skratta tillsammans, vi kunde gråta tillsammans.
Vi tog oss igenom så mycket tillsammans, roliga men även en hel del jobbiga saker.
Vi grälade, vi skrek, vi surade.
Men när jag tänker tillbaka på våran tid så är det inte det negativa jag minns. För bakom de negativa sakerna så lyste det alltid igenom, vår kärlek till varandra! Det var den som höll oss ihop.
Men det var även den som förde oss isär. Vi vart instängda i varandra. Ingen av oss kunde utvecklas som personer.
Så hur jobbigt det än var så var någon av oss tvungen att ta steget. Det blev jag. Jag fick bryta våran relation och det var utan tvekan det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Att lämna någon som man älskade så förfärligt mycket, men som man visste att man var tvungen att lämna för sitt eget bästa. Det mina vänner, det är svårt....

Nu efter många år kan jag ibland komma på mig själv med att tänka på hur mitt liv skulle ha sett ut om jag inte valt den vägen. Visst saknar jag oss och det vi hade ibland, men jag ångrar inte att jag valde att lämna honom. Man måste trots allt alltid sätta sig själv i första hand.
Nu är vi väldigt bra vänner och jag älskar honom fortfarande lika mycket. Och jag vet att han alltid kommer finnas där för mig, i vått och torrt. En vän för livet. <3

Jen & Tobbe flummar för x antal år sen!