Ni får mig att gråta. Ni får mig att gå med en klump i magen!
Det är inte kul, jag vill inte längre!
Jag orkar inte ligga sömnlös om nätterna mer.
Jag som trodde att allt skulle bli så bra. Hur kunde det gå så himla fel?

Försov mig - Stressade till skolan - Stalltjänst - jobba hos medin - Stalltjänst - Jobba i Onsala - hem - sova!

Utmattad? Lite smått kanske!

Godnatt!

Det sårar mig och se dig lycklig med någon annan. Det sårar mig att se dig gå där med ett leende på läpparna.
Det gör mig fruktansvärt ledsen och veta att det bara är jag som bryr mig och saknar det vi en gång hade.
Vad hände? Vad gjorde jag för fel?
Vad skulle jag gjort för att få dig att stanna kvar?
Jag hade kunnat göra vad som helst för att vrida tillbaka klockan. Allt för att få tillbaka tiden med dig!
Den underbaraste tiden i mitt liv.
Men hur jag än gör, vad jag än säger så försvinner du längre och längre ifrån mig. Och det gör så förbaskat jävla ont.
Allt jag vill är att vara en del av ditt liv. Vara en av dom personerna som betyder något för dig. Vara en av dom du skrattar med. Vara en av dom du gråter med.
 Jag vill vara din vän. Är det så svårt och förstå?
Är det bara jag som minns oss? Allt vi hade, allt vi delade?

Du kommer alltid äga mitt hjärta, varken jag vill det eller inte.
Du fick mig att gå upp på morgonen, du fick mig att somna på kvällen! Du var ljuset i mitt liv.
Och det är du fortfarande, för när jag tänker tillbaka så minns jag tiden med glädje.
Det var äkta lycka!
Och jag kommer aldrig glömma oss och den vänskapen och kärleken vi delade!

När jag får dig tillbaka, då blir himlen blå!

Aj aj i Jen's hjärta :(

Vet inte varför men det smärtade och höra.
Men för helvete Jennifer, släpp det! Gå vidare, skaffa dig ett liv!

Lättare sagt än gjort!

Jag orkar inte!

Skolan igen imorgon! Ja men för det är ju inte lite ångest över det eller?
Jag vill inte ens sova för då kommer det snart bli morgon och jag behöver gå upp och drösa mig iväg till skolan...
Sätta mig på det där jävla pendeltåget och gå den jävla cptråkiga vägen från Mölndal till Åby...
Se samma ansikten, höra samma skitsnack som surrar bakom ryggen.

Och nej jag är inte negativ. Det är bara ren fakta.

Det liknar ett idylliskt paradis, men under ytan döljer sig falskspel, skitsnack och intriger. 
Hej och välkommen till min vardag i typ 1½år till... Inte en dag längre för sen lämnar jag Åby för ett par år!

Okej, jag måste acceptera att min kropp inte kommer orka vara vaken mer. Sängen nu, vila upp mig ordentligt för en känslomässig bravad imorgon!

WIsh me goodluck!

Btw, saknar min Carro<3 och våra oförglömliga 2 veckor som nyss passerat!

Du går över den glömda ängen. Där bara dom glömda minerna finns. Där kärlek och vänskap är overkligt!


Ligger och blundar, vill inte öppna ögonen. För när jag gör det så vet jag att det är i Kållered jag vaknar upp... Kniper ihop ögonlocken och inbillar mig för en sekund eller två att jag är där med dig.
I drömmen var jag lycklig. I drömmen kunde jag skratta och le utan en klump i magen.
Vi skrattade tillsammans, vi grät tillsammans, vi levde tillsammans!
Vi tog dagen som den kom, tillsammans var vi starka!
Ingenting var omöjligt, det var vi! Det var vi två mot världen!
Vi var kärlek, vi var vänskap! Vi var obeskrivlig lycka.
För ett litet ögonblick så var jag tillbaka just där och då.
Sen öppnade jag ögonen och allt var borta.
Tillbaka till den grå himlen!

Jaha ja!
Då var det dax för mig att börja blogga igen!
Känner att jag behöver det faktiskt.
Vet inte om det kommer bli en känslomässig blogg eller om det bara kommer bli en tråkig, händelsefattig och vardaglig blogg... Det får tiden utvisa!
Men jag kände att jag behövde en ny blogg iaf, den gamla väcker alldeles för mkt känslor. Känslor om tiden från förr, tårar och hjärtesorg! Mest patetiskt faktiskt...

Well, tillbaka i gbg igen efter 2 helt oförglömliga veckor hos Åke Svanstedt på Bjertorp Trav.
Tillbaka till helvetet igen. Verkligheten kommer ikapp en alldeles för snabbt. Jag vill inget hellre än att bara åka tillbaka till Tråvad igen.
Bo på det skabbiga slottet, gå upp tidigt på morgonen, skotta skit, slita som ett djur och allt det där som här Bjertorp till... Jag vill inget hellre. Jag saknar hästarna, Rogge, Knugge, Råttan. Jag saknar känslan av att sitta där mitt i klungan av dundrande hästar på rakan. Känna vinden, regnet, leran och kylan piskandes mot ansiktet.
Höra dundret från hundratals hovar som  träffar marken. Känna doften av varm, svettig häst. Att inte ha någon känsel kvar i fingrar och fötter pga kylan.
Det är lycka, det är livet!
Sån livsglädje under dessa två veckor.
TAKE ME BACK PLEASE!

Men ja det är bara att acceptera läget. Nu är man hemma i äckel Göteborg.
Tillbaka på Åby. 
Jag vill INTE!

Nej, nu ska jag ta med mig min sambo, åka och hälsa på mitt odrägliga kräk till häst som har lärt sig massa dumheter när jag varit borta och sen åka till coop och inhandla chips och dipp!

Later my friends!


Kärlek och Respekt! / Jen