Så var helgen över...
... nästan iaf.. Bara söndag eftermiddag kvar!
Så vad har hänt i Jen's liv i helgen då? Inte ett skit i princip... Har mest gått och dragit benen efter mig på åby.. Har varit tomt för Michaela har varit på TLU kurs hela helgen, det märks verkligen när hon är borta.. För ni som känner oss vet hur vi kan flumma till det :) Så ska bli skönt när allt är som vanligt igen imorgon!
Annars då? Nja, tillbringade lördagskvällen med min underbara fru.. Gjorde inget speciellt utan spenderade lite dötid i soffan framför tvn... Sådär mys som bara Jen & Jas kan ha det..
Sen fick jag mitt mongo till fru att klippa mig oxå, najs som fan! Tack darling!
Sen åkte jag på att jobba förmiddagen i stallet imorse, lite segt för jag hade behövt en sovmorgon... Men men, pengar är alltid pengar..
Nu ska jag passa lillebror till klockan 21. Vi ska åka hem till mormor och morfar och fika en sväng och sen åker vi och hälsar på Tobbe, mys!
Skulle bara slänga upp en liten blogg för att säga att jag lever, får uppdatera mer sen...
Later / Jen
Hon och han, hand i hand
Har trots allt stått på egna ben jävligt länge nu... Vill inte ens räkna på hur länge det faktiskt är! Tiden går så fort...
Jag vet att jag säger att jag trivs med hur jag lever, jag trivs med livet som singel. Inga krav eller måsten.. Ingen jag måste vara till lags. Men ibland måste man tillåta sig själv att sakna och till och med längta efter någon.
Men vad är det egentligen att längta efter? Finns mr right verkligen därute? Jag vet inte.. Jag tänker iaf inte leta, utan låter kärleken finna mig... För det är då det händer, plötsligt står man bara där. Med fjärilar i magen och tankarna borta någon helt annanstans!
Egentligen är det nog inte "någon" att dela allt med jag saknar, utan det är kärleken jag saknar. Ni vet, känslan av kärlek. Att vara nykär, att vara älskad, att vara behövd.
För hur mkt jag än vill förneka det så är den känslan den bästa som finns....
Näe nog med känslomässigt jävla skitsnack för ikväll...
Egentligen är jag bara trött som fan och då börjar jag tänka alldeles för mkt... Vilket leder till att jag kmr ångra hela det här inlägget imorgon!
Så morsning korsning!
Förbjudna minnen
Varför kan man bara inte radera vissa personer från sitt hjärta?
Varför kan man bara inte inse att det kanske är dags att släppa taget?
När vet man att det är dags? Är man någonsin redo att släppa taget om någon som en gång var din enda stöttepelare i livet?
Så många frågor, men inga svar...
Varför blir man så olycklig av så lyckliga minnen?
Matförgiftning rockar INTE!
Här sitter jag igen, med mkt tankar i huvudet. Tankar som jag vill kunna sätta på pränt här i bloggen. Men så fort jag loggar in och ska skriva, så tar det bara stopp. Hur ska jag börja? Vad ska jag ha för rubrik? Hur ska jag skriva så det inte blir ett tråkigt "vardagsinlägg" som ingen ändå inte är intresserad av?
Det är ofta jag sitter här, tänker skriva, skriver, för att sedan inte publicera det för det inte känns "bra" nog...
Jag vet, bloggen är jävligt tråkig, jag borde sätta mig och få ordning på en header... Men jag orkar verkligen inte, för jag tycker sånt är skittråkigt... Så bloggen får se ut såhär tillsvidare, tråkig och vardaglig, tills jag eller någon annan orkar göra något åt det!
Matförgiftning är ett hett samtalsämne inom familjen Nilsson/Kettunen just nu. För större delen av våran familj och släkt har åkt på en släng av magsjuka efter att vi firat min lillebrors 18års dag med smörgåstårta och dylikt.
Jag har fått springa och hänga i holken ungefär en gång i timman i snart två dygn. Och det rockar inte vill jag lova...
Nu, äntligen, börjar det släppa och jag har till och med lyckats få i mig lite fil... Och än så länge har jag lyckats behålla den i magen.. Men vi får väl se!
En sak är iaf säker, jag kmr inte kunna äta smörgåstårta på jävligt länge!
Studenten närmar sig med stormsteg, finally!
Den 15:e maj lämnar jag ÅTG för gott.. 3 år och jag lever än.. Har jag överlevt det så kmr jag överleva allt!
Visst kmr jag sakna ett fåtal personer, men dom tänker jag hålla kontakten med.. Värst kmr det bli att behöva lämna TX. Kan jag inte få ta med mig honom därifrån? Han vill oxå slippa skiten!
Så vart ska vinden nu bära en? Det finns ju en del möjligheter. Frankrike är en av dem. Men är jag verkligen redo att lämna sverige, alla vänner och allt vad det innebär? I don't think so!
Innerst inne så vet jag, och alla andra i min närhet, vart jag vill... Till stället som mitt hjärta bankar hårdast för, där allt känns så lätt... Men kmr jag hamna där? Jag vet inte... Men det är hög tid att ta reda på det nu!
Nej, nu ska jag inta soffläge och glutta på nån film. Måste bli frisk, för imorgon ska jag till åby och köra varum och därefter är det trav på kvällen...
Do you?
Do you remember the time? we said forever never ends...
enough said!
Ensam är stark..
Jag sitter här, stirrar rakt in i datorskärmen... Jag försöker ta mig i kragen... Städar... Mamma kommer hem på söndag, efter 2 veckor i thailand... Hjälp, det ser ut som helvetet har brutit lös här hemma.. PGA min lillebror!... -morr-
Så nu får storasyster storstäda hela jävla lägenheten, and it sucks...
Jag borde duscha. Jag borde äta. Men är inte hungrig. Jag borde vara hungrig, har inte ätit sen igår... Men nej!
Jag får fortsätta dricka mitt citronvatten... stirra ut genom fönstret... I hopp om att allt ska bli bra!
Days like this....
Livet är så jävla svårt utan dig... Du anar inte... Jorden slutar snurra emma... Vill att tiden ska gå fortare, så du kan komma hem till mig... till oss... alla som behöver våran solstråle!
Jag behöver dig... dig... dig... DIG!
<3
hell
Så mkt smärta, så många tårar... Så många tankar! Så mkt smärta...
Det tar aldrig slut, det blir bara värre och värre. Och när man tror att det vänder så blir det ännu sämre...
Vänner man trodde att man hade, som vänder en ryggen...
Jag vill bara bort... bort... Och aldrig komma tillbaka...
För att citera en vän till mig, "den här stan är helvetet på jorden"
Im going down... Down!
Say goodbye
"du vet att Jasmin är till salu va? hon finns på annons på bukefalos"
Dum som jag är måste jag självklart gå in och kika... Och när jag väl hittade annonsen så kunde jag inte sluta gråta... Fan vad jag saknar henne, det vi hade. Det var så speciellt, så annorlunda... Jag har aldrig någonsin känt ett sådant band till någon annan häst, det var verkligen hon och jag!
Jag önskar så att jag kunde köpa tillbaka henne, men jag har varken råd, tid eller möjlighet till det... Och det smärtar!
Det gör såå ont... Den dagen våra vägar skildes åt så försvann en del av mitt hjärta!
Älskade lilla hjärtat, jag saknar dig! Men antar att det är dax att försöka glömma, förtränga... Men jag vill inte... Jag vill inte!
I hate to say goodbye!
well, nog talat om det! Nu till en värre sak..
A2 viruset sprider som en jävla epidemi över Åby stallbacke... Ett stall isolerat redan, misstanke om smitta i flera andra stall... Hur ska detta sluta?
Varför ska det ALLTID vara något?
Så det blir antagligen isolering av varum i ex antal veckor... BLÄ! Jag orkar inte...
I torsdags så var jag världens gladaste och stoltaste tjej...
Min underbara vän Caroline Segerlund vann nämligen sitt första sulkylopp (i sin andra sulkystart)...
Och det var inte vilket lopp som helst utan det var ett av loppen i lärlingsfinalen på Åby. Fy fan vad bra du är Carro...
Jag är så stolt över dig, att du lyckades hålla nerverna i styr!
Den dåliga blogguppdateringen beror på att internet hemma inte fungerar som det ska...
Återkommer så snart jag bara kan mina vänner!
Jag vill gå min väg och aldrig se mig om!
Sömnlösa nätter
Det är kvällar som igår som man inser att man egentligen inte mår vidare bra.
Man lyckas bygga upp en vacker fasad.. En utsida som ser ut att vara lycklig...
Man håller sig sysselsatt och igång hela tiden så man inte ska hinna börja tänka.
Men som sagt, sånna där kvällar... Dom borde utrotas!
Jag är förvirrad... Varför känner jag som jag gör? Trodde det var lagt långt bakom mig... Men tydligen inte.
Jag vill att skolan ska vara slut... Så jag kan ta mitt pick och pack och flytta... Börja om... Med nya människor... Inga minnen, brutna löften och annat trams!
Bara en nystart i livet helt enkelt... Jag längtar!
Kämpa Jen, kämpa.. You can do it...
Jag saknar det vi en gång hade... Det är så nära men ändå så jävla lång bort!
Home again!
Hemma i Sverige igen.. Jag vet inte om det känns bra eller dåligt faktiskt! Visst det är skönt att komma tillbaka till nära och kära, men jag saknar frankrike så jävla mkt redan... Stämningen, folket, hästarna! Allt var så himla lätt... Nu när man är tillbaka så börjar tankarna och känslorna blomma upp igen... Det är svårt att försöka vara positiv när allt känns totally bad... Det är inte meningen att jag ska vara här. Vart jag ska befinna mig vet jag inte heller, men det är inte här i gbg iaf!
Only time will tell. Önskar att jag kunde få se in i min framtid. Jag hatar när jag inte vet vad som komma skall...
Dax att kila till Åby, ta hand om djuren! Kommer uppdatera bloggen med bilder och så från frankrike inom snar framtid!
For all my friends in France: I miss you really much... But I coming back soon I hope... Because it sucks to be in Sweden...
I love you all! :)
Kärlek och respekt! /Jen
Begrav mig nu
ÅÅÅÅH!
Men iaf, det ska bli skitskönt att komma iväg ett tag. Kmr dock sakna en del personer/djur som gör livet lite lättare att leva... (Varför, Tixon, Michis, Jasmine, Cissi, Lisa, Lina, Fölet, Mackis, Mamma, Lillebror osv osv)
Men dom finns ju trots allt kvar när jag kmr hem igen! I hope...
Så nära, men ändå så jävla långt borta... Du anar inte min vän, du anar inte... Allt jag någonsin önskar är att allt ska bli som förr... Om jag blundar tillräckligt hårt och länge så är jag tillbaka där, just då! Det enda som räknades var oss... Det var verkligen vi... Du och jag mot världen...
Ingen kmr någonsin få veta vad jag känner för dig, det funkar inte... Vilken kalabalik det hade blivit. Så det blir min hemlighet... Ingen kmr någonsin få veta... Ingen!
Nej, måste sätta igång med packandet... SESÅ JEN! JUST DO IT!
Tjing!
Fallen Angel
SM i Lördags, vilket lopp det blev. Commander och Triton kämpandes, sida vid sida, målfoto... Jag såg att Triton vann, men innerst inne så hoppades jag att Commander hade satt nosen först... För vilket lopp hästen gör, dödens med ett försök för ledning.. Triton fick ett smyglopp, ryggar att gå på... Galopp, javisst. Men jag tror inte Triton hade vunnit om han inte hade fått den galoppen. Men spekulera kan man göra hur mkt som helst, nu vann triton iaf. Den lilla kämpen!
Commander kmr tillbaka, var så säker!
Jobbat hela helgen, trött som ett as nu. Hade feber igår! Jag kan ju inte bli sjuk nu, åker ju försjutton till Frankrike på söndag... Fy fan vad kul det ska bli, längtar som ett as! :)
Träffade Tobbe en sväng igår... Käkade pizza, glodde lite tv, pratade gamla minnen... Fan vad jag älskar den människan. Han får mig att skratta som ingen annan kan...
Jag har världens bästa ex, utan tvekan! Han har, och kmr alltid ha störst plats i mitt hjärta! 4års förhållande slutade i en evig vänskap... TOBBEHJÄRTA!<3
Fallen angel, jag och min älskade Michis...Snart är vi två sammankopplade föralltid! Det kmr bli så jävla bra...
<3
Nej, kila upp till kliniken nu... Beställa tandläkartid och vaccination till Varför Blå!
Peace!
You better die young
Uppdatering om hur det går med hästarna:
Varum tränar på, rätt lugnt och fint än så länge. Men han sköter sig bra... Går fort 2 ggr i veckan, 4 intervaller i 38-45 tempo... Nästa vecka ökar vi till 6 intervaller om allt går som planerat.
Fortfarande "valpig" trots att han faktiskt är 7.. haha! Problemen med aktionen finns kvar, vi arbetar fortfarande med att hitta en bra balans och det blir bättre och bättre. Boots bak nästa snabbjobb, får se om det blir bättre. Han behöver trots allt lite tyngd bak.
Tx däremot... Ja vad ska man säga? Kan en häst ha mer otur än vad han har? Skulle inte tro det va...
Först sparkskadan som gjorde att vi fick ställa av en vecka och sedan motion i nån vecka..
2 snabbjobb, och nu står han med brännskador från bringan till armbågen...
Sen så tror jag att han är ofräsch h.f & v.b... Men vi får se när Kalle böjer honom på fredag! Bara till att hålla tummarna!
Söndagen den 19:e oktober lämnar jag och min älskade Carro Sverige för 3 veckors praktik hos Anders Lindqvist i Frankrike. Ska bli så jävla underbart.. Vi ska göra det till ännu en minnesvärd tid, right darling?
Kmr sakna mina pojkar dock, väldigt mkt. Men Lina & Putte ska ta hand om Varum åt mig och sen så hoppas jag på att nån kan hålla ettt x-tra öga på Tx...
Imorgon är ingen vanlig dag, för imorgon gör våran Jonna debut i sulkyn bakom älskade Lass Highlife!
Jag selar, jag kmr vara nervös, Jonna kmr vara nervös... Men det fixar vi gumman? Eller hur?! :D
Jag håller iaf alla tummar jag kan och hoppas på att det kmr gå bra. Det kmr gå bra! Jag känner det på mig!
Hur det än går så kmr jag vara hur stolt som helst över dig Jonna. Du är modig som vågar. Annat än vad jag gör..
<3
Tisdag, värsta dagen på hela veckan!
Jag är tröttis, jag orkar inte... Jag vill inte!
Galen natt
Fy fan, har inte skrattat så mkt på länge som jag gjorde igår. Jag har träningsvärk i magen idag efter allt skrattande.
Vi kunde inte ens beställa vad vi skulle ha på Mc Donalds, vi kunde inte sluta skratta. Vi fick inte fram några ord.. Ja då förstår ni på ett ungefär...
Egentligen så gjorde vi inte så mkt mer än att åka runt i Roys otroligt roliga bil med en 80cm lång växelspak och en hula hula krans i backspegeln..
Jag kommer definitivt minnas den kvällen länge, och jag kommer minnas den med ett leende på läpparna.
Det är såhär en riktig vänskap ska vara... Lätt, rolig och fylld med skratt!
Tack Lisa för en grym kväll. Tack Roy för att du orkade köra runt på oss, du är guld värd babe!
Favorit i repris snart? ;)
Extreme Terminate, våran kämpe<3
Det smärtade något otroligt att behöva ta farväl, tårarna rann längs min kind när du klev på transporten som skulle ta dig upp till Kalle, där du ska få gå och äta gräs dom sista dagarna innan ditt korta liv ska avslutas...
Tack för tiden vi fick tillsammans med dig, den var kort men minnesvärd...
Du kommer föralltid finnas i våra hjärtan!
Vår kämpe, våran lilla utomgjording, stjärnan!
Vi saknar dig redan!
Hälsa Mabur, Larus & Godeys från oss!
Extreme Terminate
<3
Alone
Det känns som jag är ensam, trots att jag har massa personer runt omkring mig. Ensam, väldigt ensam... För det finns
Ensamheten är som ett slag rätt i magen.. Men ensam är stark, right? Jag vill tro det men jag tvivlar... Är ensam verkligen stark? Jag hade behövt en trygg axel att luta mig emot när allt känns tungt. En trygg famn att gömma mig i... Jag önskar... I wish!
Kunde du inte ens ha frågat mig? Jag tycker ändå att det är en principsak? Eller är vi en färskvara? Duger vi inte nu när det finns nya? Fine, jag ville kanske inte ändå, men är det så svårt att fråga? Eller var jag inte ens välkommen?
Jag tog illa upp, kände mig jävligt bortglömd... Men thats life I guess... Jag ska sluta lita på folk... Ingen ska få komma mig nära hjärtat igen.. Ingen...
Let the sun die
Igår drog jag med mig söta Jonna till Gekås (ullared) för att shoppa lite grejer till hästen.. Fick även en beställning från skolan som jag skulle handla med mig hem...
Jag fick iaf köpt två täcken till Varum, ett täcke till TX, liniment, hovfett, pälsglans, grimma&grimskaft och lite småbös...
En bra eftermiddag, tack för sällskapet Jonna :)
Det är mycket tankar just nu, tankar jag bara vill stoppa undan och aldrig ta fram igen... Jag orkar inte med det.. kan jag inte bara få vara, bara få leva...utan ångest... utan krav?
Hösten är här, mörkret är på väg, jag fruktar hösten... Den får mig att må sämst.. Den får mig att vilja gå i ide och vakna upp lagom till våren igen...
Hade det inte varit för hästarna (Varum & T.X) så hade jag hållt mig här hemma under en filt i soffan... Och låta tankarna ta med mig till glömda tider, glömda minnen, glömda känslor!....
....men istället pälsar jag på mig massa kläder och åker till Åby istället!
Man kan ju hoppas på att man får en uppmuntrande kram, en riktig kram, en kram som kmr ifrån hjärtat...
...man kan ju alltid hoppas....
Welcome back Jen
Många anser att jag är en "bitch".. Ni får kalla det vad ni vill... Om ni anser att det är bitchigt att jag säger vad jag tycker och tänker så får jag väl vara en bitch i era ögon. Hellre det än att vara en av er som snackar en jävla massa skit. En av er som inte vågar stå för det ni tycker.. Jag är den jag är, take it or leave it. Jag är inte född för att göra er lyckliga, jag lever mitt liv enbart för min egen skull... Jag väljer mina vänner noga, de jag inte kan lita på utesluter jag ur mitt liv ganska omgående... Livet är alldeles för kort för att man ska kunna spilla tid på folk som inte är värda det...
Som vanligt alldeles för lång tid sen jag bloggade, jag glömmer helt enkelt bort det.. Jag hinner inte, jag orkar inte!
Men, som alltid så behöver jag få ur mig mina känslor i ord lite då och då. Så ska försöka uppdatera bloggen lite oftare...
Skolan rullar väl på, i guess.. Men snart är det slut, snart ska man stå där på egna ben, man ska bli vuxen på riktigt.
Det är något som skrämmer mig... Jag får en klump i magen av tanken, hjärtat börjar slå hårdare... Snart är det på riktigt, då kan jag inte skjuta upp det längre... Jag har sluppit undan länge nog...
Vuxen... Jag?! nej.. Jag fruktar den dagen...
Vad hände med oss? Truly friendship never ends... Jag saknar dig... Jag tar på mig mkt av att vi inte har träffats på mycket länge... Men man är två om en vänskap, allt kan omöjligt bara vara mitt fel?!
Sängen kallar, upp tidigt imorgon! Kanske hinner med en blogg imorgon oxå, om jag kmr ihåg! heh... ;)
Kärlek och respekt mina vänner, kärlek och respekt! / Jen
