plugga
Fy f-n vad skönt det vad med sovmorgon i morse... Även om jag ändå vaknade tidigt imorse så kändes det så jävla skönt att bara vända på mig och kunna somna om igen..
Så morgonen/förmiddagen bestod av sömn och slappande framför tvn.. En sen frulle/tidig lunch käkades innan jag begav mig till min 25minuters solsemester. Njutning på högsta nivå!
Sen bar det av mot Åby. Solen sken, människorna och djur var gladnäsor och allt var underbart..
Varum fick jogga runt på sandbanan som följehäst till Cola.. Michaelas nya lilla prins som sköter sig alldeles utmärkt och jag känner på mig att det där kan bli en riktigt bra häst. Så jen håller tummarna för att michaela ska lyckas.
Jävla ARL prov imorgon, jag känner inte för det... fett ovärt!
Men ja, plugga var det! :(
Ciao!
För det är ingen vanlig dag...
Nu är du vuxen stumpan, önskar så att jag kunde fira din 20 års dag med dig.. Vi tar igen det när du kommer hem igen honey!
Hoppas du får en awesome birthday och lev livet där borta på andra sidan atlanten gumman! Du är saknad!
Då hennes 19års dag firades
I'm alive
Men jag har en godtagbar ursäkt. Stalltjänst, tidiga mornar och sena kvällar.
För lite sömn = total motivationsbrist för bloggandet.
Men jag lovar, imorgon (efter min efterlängtade sovmorgon) så ska jag sätta mig ner och försöka mig på ett mer seriöst och vettigt inlägg..
But for now, g'night!
Ge mig sommar, sol, folköl och parkhäng... nu!
peace!
Afterwork
Skit nice i fredags med tjejerna iaf. Även om det blev en och annan grogg. Kanske borde skippat den sista? Eller borde jag säga dom fem sista groggarna?..
En lugn kväll var tanken, hemma innan tolv. Michaela skulle jobba och jag skulle upp med henne. ABSOLUT INGEN UTGÅNG sa vi innan vi drog! JO TJENA! Vid tolv ropades shotarna in till bordet, och sen var det fullt ös till klockan tre.
Några glas, jomenvisst. Det existerar nog i Jen och Michis värld!
Efter många timmar på Rosen så lämnade jag och Michaela brudarna för en sväng på RB. Efter nån drink så bestämde vi oss för att vi skulle försöka dra oss mot åby för att slagga på nån soffa. (skolan)
Först donken dock där jag fick i mig 2 cheeseburgare, för den sista orkade jag inte. (köpte 3) Proppfullt i magen efter all dricka! :P
Men där, som räddaren i nöden dök han upp. Våran käre Kangas.
Sovplats fixad, gångavstånd till åby. Taxi hem. MAN TACKAR!
Ramlade innanför dörren vid fyratiden i guess, totaldäck i soffan. För att sedan gå upp klockan sex igen.
Inte fan hade vi nyktrat till, för vi vinglade oss fram längs mölndalsgator. Lika fulla som när vi somnade...
Lallade runt på åby i ett par timmar. Sen kom det. Som ett slag rätt i nyllet. BAKSMÄLLAN var ett faktum.
Fy fan säger jag bara... fy fan! Det är då man säger att man aldrig mer ska dricka, även om man vet att man kmr göra det igen... Jag var hela tiden beredd på att kasta mig in i första bästa box för att spy.. Och inte fan blev det bättre när man skulle köra banjobb... Sätta en hjälm på den bultande skallen var fan ingen höjdare.
Begav mig hemåt, och intog soffläge.. Och där stannade jag!
Iaf, grymt nice kväll med girlsen.. Får vi göra om.. snart... (hade jag skrivit det här inlägget igår så hade jag troligtvis sagt, nice kväll... men inget jag vill göra om!) Men nu så här i efterhand så vet man ju att det är värt en dags illamående, skallebank och total missär!
Idag inleddes min stalltjänstvecka. Dagen har rullat på bra, fixat och donat i stallet. mys!
Cayenne åkte igår, det känns i hjärtat. Och Varum undrar var hans polare har tagit vägen, jag märker att han oxå saknar honom och tittar efter honom överallt...
Men imorgon kmr Good Colour anlända till Michaela, välkommen i gänget killen... Nu tillhör du vårat team :)
Nej, plugg nu. ARL prov imorgon.. Jag kmr faila! Men whatever!
Later!
Miss you!
Vissa dagar är värre än andra
idag är en sån dag.
Jag saknar dig Emma!
<3
Tisdag
Jag lagade god mat med god efterrätt och köpte hem massa godis. Så nu är jag illamående och oerhört trött på pluggandet. Jag borde egentligen plugga på hälsa-sjukvårdsprovet jag ska ha på torsdag. Men orkar jag det? NÄVA!
Imorgon är det onsdag, både T.X och Varum ska gå fort, hoppas på lika fint väder som idag... Är våren äntligen här? Jen hoppas!
Sen är det Grey'skväll med frugan igen. Förra veckan blev det ju inget för fru min lämnade mig för att åka till stockholm... Men lika bra jag vänjer mig, för snart flyttar hon upp igen och då kmr vi få sitta i olika delar av sverige och glo på Grey's!
It sucks, bigtime!
Duschen, sen nana kudden...
CIAO!
Cayenne Pepper
Du har tagit mitt hjärta med storm... Inte många hästar som gör det..
Du är speciell, jag älskar dig. Även om du har dina små (stora?) mongoryck.
Jag kommer verkligen sakna dig...
Hoppas vi ses igen!
Cayenne Pepper <3
En älskad vän!
T.X. Victory <3
1,25 full väg i dödens
Fan vad fin han var.
Kval snart?
Varum kändes också oerhört fin i 6 x 1,40 intervaller... Riktigt kul :)
T.X. Victory och Madde
Han är min stjärna! <3
Michaela Kajrud
Det finns en tjej i mitt liv som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta, och det är min Michaela.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva våran vänskap med ord, när jag tänker efter så går det inte.
För det vi har är så speciellt så det finns inga ord som kan beskriva det. Det finns inga ord som räcker till...
Det är kärlek, det är äkta, det är gränslöst.
Vad vore Jen utan Michis? Ingenting! Det är som knäckebröd utan gråtande smör... alltså värdelöst.
Vem skulle jag då fördriva dagarna med? Vem skulle jag då missa flyget från frankrike med? Vem skulle jag då räkna rullade bävrar med?
Ingen, och då menar jag verkligen ingen, kan ta hennes plats i mitt liv.
Jag är så fruktansvärt lycklig att jag har henne i mitt liv, hon får mig att orka med allt. Hon är min stöttepelare, min livskamrat, min ängel.
Så Michaela Kajrud, utan dig så vore det så ovärt att andas!
Det ska alltid vara du och jag, i vått och torrt.
Jag älskar dig, igår, idag, imorgon, föralltid!
Vänskap när den är som bäst!
<3
Tisdag
Trött, ledsen och besviken...
Ska inta soffläge och umgås med min man, Dr house...
Sen sova och glömma allt för ett tag!
Tack Nenne för dina stöttande ord och för att du är en så bra vän! Tänk om alla kunde vara som dig? -KÄRLEK-
Sorry för ett tråkigt, omotiverande inlägg!
Godnatt!
Stay with me, don't leave me alone
Varför försvinner alltid de personer som betyder mkt för mig?
Personer man trodde skulle finnas där hela livet. Vänskap man trodde var något utöver det vanliga?
Jag är så trött på att bli sviken och sårad. Att bli lämnad ensam kvar...
Är det mig det är fel på? Gör jag något som driver iväg dom? Jag vet inte...
Jag hatar er för att ni lämnar mig ovetande, jag hatar er!
"du är värd att må bra Jennifer, när du kmr hem från frankrike ska vi ses.. jag finns alltid här för dig.... bla bla bla"
YEAH right... Och sen försvann du? Död? Borta med vinden?
Jag trodde du var one of a kind, men så fel jag hade. Du var bara en i mängden, du är som alla andra.
Dina ord, dom värmde. Nu sårar dom mer än en kniv i hjärtat...
Damn you!
Finally
Lillebror har somnat så det är lugnt och skönt, mamma kmr hem om tjugo minuter och då ska jag åka hem till tobbe och glo på film och ha de allmänt mysigt! :)
Vi satt och diskuterade massa gamla minnen innan, det är sjukt vad tiden går fort. När jag satt där i lägenheten så kände jag mig hemma, allt var som vanligt. Precis som när vi bodde där tillsammans...
Just där och då så kändes allt precis som vilken dag som helst under "våran" tid. Vi skrattade, skojade och flummade... Just like we used to do!
Ibland saknar jag honom förjävla mkt... tobbehjärta<3
I veckan ska jag och Jenna ha "Jen&Jenna" kväll. Vilket egentligen bara innebär, film, tjöt, gluffsa godis/chips elr dylikt och ha det allmänt mysigt. Jen gillare skarpt!
Nu ska jag kila, hörs imorgon suckers!
Peace!
Så var helgen över...
... nästan iaf.. Bara söndag eftermiddag kvar!
Så vad har hänt i Jen's liv i helgen då? Inte ett skit i princip... Har mest gått och dragit benen efter mig på åby.. Har varit tomt för Michaela har varit på TLU kurs hela helgen, det märks verkligen när hon är borta.. För ni som känner oss vet hur vi kan flumma till det :) Så ska bli skönt när allt är som vanligt igen imorgon!
Annars då? Nja, tillbringade lördagskvällen med min underbara fru.. Gjorde inget speciellt utan spenderade lite dötid i soffan framför tvn... Sådär mys som bara Jen & Jas kan ha det..
Sen fick jag mitt mongo till fru att klippa mig oxå, najs som fan! Tack darling!
Sen åkte jag på att jobba förmiddagen i stallet imorse, lite segt för jag hade behövt en sovmorgon... Men men, pengar är alltid pengar..
Nu ska jag passa lillebror till klockan 21. Vi ska åka hem till mormor och morfar och fika en sväng och sen åker vi och hälsar på Tobbe, mys!
Skulle bara slänga upp en liten blogg för att säga att jag lever, får uppdatera mer sen...
Later / Jen
Hon och han, hand i hand
Har trots allt stått på egna ben jävligt länge nu... Vill inte ens räkna på hur länge det faktiskt är! Tiden går så fort...
Jag vet att jag säger att jag trivs med hur jag lever, jag trivs med livet som singel. Inga krav eller måsten.. Ingen jag måste vara till lags. Men ibland måste man tillåta sig själv att sakna och till och med längta efter någon.
Men vad är det egentligen att längta efter? Finns mr right verkligen därute? Jag vet inte.. Jag tänker iaf inte leta, utan låter kärleken finna mig... För det är då det händer, plötsligt står man bara där. Med fjärilar i magen och tankarna borta någon helt annanstans!
Egentligen är det nog inte "någon" att dela allt med jag saknar, utan det är kärleken jag saknar. Ni vet, känslan av kärlek. Att vara nykär, att vara älskad, att vara behövd.
För hur mkt jag än vill förneka det så är den känslan den bästa som finns....
Näe nog med känslomässigt jävla skitsnack för ikväll...
Egentligen är jag bara trött som fan och då börjar jag tänka alldeles för mkt... Vilket leder till att jag kmr ångra hela det här inlägget imorgon!
Så morsning korsning!
Förbjudna minnen
Varför kan man bara inte radera vissa personer från sitt hjärta?
Varför kan man bara inte inse att det kanske är dags att släppa taget?
När vet man att det är dags? Är man någonsin redo att släppa taget om någon som en gång var din enda stöttepelare i livet?
Så många frågor, men inga svar...
Varför blir man så olycklig av så lyckliga minnen?
Matförgiftning rockar INTE!
Här sitter jag igen, med mkt tankar i huvudet. Tankar som jag vill kunna sätta på pränt här i bloggen. Men så fort jag loggar in och ska skriva, så tar det bara stopp. Hur ska jag börja? Vad ska jag ha för rubrik? Hur ska jag skriva så det inte blir ett tråkigt "vardagsinlägg" som ingen ändå inte är intresserad av?
Det är ofta jag sitter här, tänker skriva, skriver, för att sedan inte publicera det för det inte känns "bra" nog...
Jag vet, bloggen är jävligt tråkig, jag borde sätta mig och få ordning på en header... Men jag orkar verkligen inte, för jag tycker sånt är skittråkigt... Så bloggen får se ut såhär tillsvidare, tråkig och vardaglig, tills jag eller någon annan orkar göra något åt det!
Matförgiftning är ett hett samtalsämne inom familjen Nilsson/Kettunen just nu. För större delen av våran familj och släkt har åkt på en släng av magsjuka efter att vi firat min lillebrors 18års dag med smörgåstårta och dylikt.
Jag har fått springa och hänga i holken ungefär en gång i timman i snart två dygn. Och det rockar inte vill jag lova...
Nu, äntligen, börjar det släppa och jag har till och med lyckats få i mig lite fil... Och än så länge har jag lyckats behålla den i magen.. Men vi får väl se!
En sak är iaf säker, jag kmr inte kunna äta smörgåstårta på jävligt länge!
Studenten närmar sig med stormsteg, finally!
Den 15:e maj lämnar jag ÅTG för gott.. 3 år och jag lever än.. Har jag överlevt det så kmr jag överleva allt!
Visst kmr jag sakna ett fåtal personer, men dom tänker jag hålla kontakten med.. Värst kmr det bli att behöva lämna TX. Kan jag inte få ta med mig honom därifrån? Han vill oxå slippa skiten!
Så vart ska vinden nu bära en? Det finns ju en del möjligheter. Frankrike är en av dem. Men är jag verkligen redo att lämna sverige, alla vänner och allt vad det innebär? I don't think so!
Innerst inne så vet jag, och alla andra i min närhet, vart jag vill... Till stället som mitt hjärta bankar hårdast för, där allt känns så lätt... Men kmr jag hamna där? Jag vet inte... Men det är hög tid att ta reda på det nu!
Nej, nu ska jag inta soffläge och glutta på nån film. Måste bli frisk, för imorgon ska jag till åby och köra varum och därefter är det trav på kvällen...
